GEN 32:1 Jakobs anordningar för mötet med Esau. Hans kamp med Gud.
GEN 32:1 Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
GEN 32:2 och då Jakob såg dem, sade han: "Detta är Guds skara." Och han gav den platsen namnet Mahanaim*.
GEN 32:3 Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;
GEN 32:4 och han bjöd dem och sade: "Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;
GEN 32:5 och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon."
GEN 32:6 När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: "Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man."
GEN 32:7 Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.
GEN 32:8 Ty han tänkte: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma."
GEN 32:9 Och Jakob sade: "Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',
GEN 32:10 jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.
GEN 32:11 Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
GEN 32:12 Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'"
GEN 32:13 Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau
GEN 32:14 två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,
GEN 32:15 trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
GEN 32:16 Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: "Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna."
GEN 32:17 Och han bjöd den förste och sade: "När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
GEN 32:18 då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'"
GEN 32:19 Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: "Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
GEN 32:20 Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'" Ty han tänkte: "Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig."
GEN 32:21 Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.
GEN 32:22 Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.
GEN 32:23 Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
GEN 32:24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
GEN 32:25 Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
GEN 32:26 Och mannen sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp." Men han svarade: "Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig."
GEN 32:27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob."
GEN 32:28 Han sade: "Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud* och med människor och vunnit seger."
GEN 32:29 Då frågade Jakob och sade: "Låt mig veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
GEN 32:30 Men Jakob gav platsen namnet Peniel*, "ty", sade han, "jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat".
GEN 32:31 Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
GEN 32:32 Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.
|
Credit Cards - Loans - Debt Consolidation - Auto Loan - Personal Loan - Free Credit Report